Klapp klapp

Amalia brukar hävda att jag klappar djur så hårt. Det är dock ingenting mot Michael. Michael klappar Gimli på samma sätt som jag skulle klappa en shetlandponny. Nu är ju Gimli, trots detta, väldigt förtjust i Michael. Så inget fel med det uppenbarligen.
 
 
Suddiga pöjkar
 
 
 
 

Entusiasm

Detta är det bästa med att ha kompisar som är småbarnsföräldrar.
 
 
Anonymiserade utan klar anledning. Eventuellt för att hen inte ska bli mobbad i framtiden.
 
 
 
Hej på er!
 

Döden i grytan

Idag är jag sjuklig. Vaknade imorse av att jag gnällde i sömnen. Har sedan fortsatt gnälla hela dagen. Särskilt när Michael är i närheten. Det har visat sig vara effektivt. Han gör pannkakor åt mig och kallar mig "lilla hjärtat" mer frekvent än vanligt. Nu har han dock flytt fältet och jag har bäddat ner min huttrande kroppshydda under ett antal filtar i soffan. 
 
Färdiggnällt! 
 
Har nästan alltid Michaels tröjor på mig när jag är hemma. Idag drog jag dock en nitlott. Det var nog olja på denna:
 
Detta var efter skrubbning. Och JA, min navel ser  ut så.
 
Hejsvejs!!

Tårtkalas

Jaha, nu var det tydligen längesen jag bloggade igen. Inte så mycket har hänt dock. Vi har mest jobbat och varit sjuka. Michelle Obama fyllde 50 häromdagen också, så vi var där en sväng och åt tårta. 
 
 
 
 
Höres
 

Halvdöd

Jag har drabbats av någon typ av sjuklig trötthet. Känns ca som jag släpar runt på en död kropp. Nu har jag intagit viloläge i soffan men känner mig för trött även för att ligga ner, Hujedamej.
 
Jag roade mig i Skåne i helgen. Var kanske där tröttheten anföll mig. Säkert vid Alestenar i så fall.
 
Hos Issa i Lund. Två sekunder innan jag hällde vin över dagens outfit ↑
 
Vidare söderut till pappa Masse. Kör lite yoga i kulingvindar
 
 
 
 
Ni kan även få ett par bilder från nyår som jag hittade på min mobila enhet. Jag borde börja använda bilddagboken igen istället känner jag.
 
NyårspeppeN:
 
 
Andra bilden haaha<3
 
 
 
Nej hörrni nu har datorn vilat mot min urinblåsa allt för länge. Hej!
 
 
 

Årskrönika

Jag har blivit ombedd att skriva en årskrönika. Inte säker på att jag vill återuppleva alla delar av det här året. Men låt gå!. 2013 var ett år som var både superkasst och superbra. Eftersom min mobil blev stulen i somras, blev jag dessutom av med en massa bilder från året. Hemskt trist, men vi kör på.
 
Vinter/Vår:
 
Firade in det nya året i goda vänners lag. En kväll med mycket dans, alkohol och konstig stämning. Avslutade kvällen på mitt köksgolv med Amalia och killen som jag dyrt och heligt lovat att inte röra. Och det gjorde jag inte heller. Just då. 
 
 
 
 
Efter den härliga starten började det knaka ordentligt i vissa fogar. Först av allt i vänskapsfogar. En vänskap sades vänligen (nä) men bestämt upp och andra förstärktes. Jag fortsatte mitt pendlande mellan Skara och Kalmar ett tag till. Riskerade platt röv efter 3 års tågåkande. Mådde överlag ganska (mycket) dåligt men hade glömt att det kunde vara på något annat sätt:::)))
 
Var en sväng med tjejorna i Huddinge.                    Festade nog en hel del.
 
 
I april slutade vi kämpa för något som ändå var superdupertrasigt och jag flyttade hem till mämä en period. Hemskt behändigt att Amalia och jag synkade våra break ups så bra så jag hade henne på en armlängds avstånd hela tiden när jag helst ville dö. Fick panik om hon inte var hemma. "LIVET LER MOT DIG SIGRID!" predikade hon varje morgon. Tillslut fick hon rätt.
 
Utdrag ur min dagbok 28/5: "Jag mår bra. Jag är till å med lite kär."
 
(Ja, jag skriver dagbok. Nu lämnar vi det.)
 
 
Jaha! Då har jag lyckats hafsa igenom den dåliga biten av året. 
 
Sommar
 
Amalia och jag skaffade en lägenhet i stan. Livet log mot mig igen, som utlovat. Jag var fortfarande en smula förvirrad men har nog aldrig tidigare känt mig så omtyckt och uppskattat. Detta pga killen jag lovat att inte röra. Ett löfte jag inte längre höll.
 
Den trettonde juni någonstans mellan Eksjö och Kalmar blev vi ett par på riktigt. Mer väntat av alla andra än av mig. Men tur det, eftersom han är underlag till nästan alla inlägg i den här bloggen. 
 
Sommaren förflöööööt. Asså det blir för långt om jag ska gå in på allt.
 
 
 
 
 
Höst/Vinter
Amalia flyttade till Frankrike och jag var så himla ledsen för det. Ville lyfta upp henne på flygplatsen och springa hem igen. Tyglade mina instinkter men saknar henne varje dag. 
 
My gifte sig också förståss. En dag vi hade planerat i månader. 
 
 
 
 
Nej hörrni, nu orkar jag inte skriva mer. Resten var ju nyss.
 
Tänkte avsluta med ännu ett utdrag ur dagboken men ångrade mig så jävla hårt. 
 
Snipp snapp snut så var sagan slut. De levde givetvis lyckliga i alla sina dar.
Var tvungen att googla snipp snapp snut. Tänkte att jag måste fått det uttrycket om bakfoten. Men det heter tydligen så. Bara sjukt ju.
 
God fortsättning
 
 

siggerasmus

Välkomna till min offentliga, tråkiga, osnaskiga dagbok

RSS 2.0